Grundsund
| Historia | Fisket | Kyrkan |
Fiske
Redan under medeltiden slogs det i lag fast att rätten till fisket var
fritt dvs man behövde inte äga jord fär att bedriva fiske.
Den fria fiskerätten har betytt mycket fär hur fisket och boendet
organsierats genom århundradena utmed Bohuskusten.
organisationen i fiskelag, gemensamt ägda båtar, redskap och bryggor,
den sociala omsorgen om fiskarens efter- levande, allt har sin grund i att
fisket alltid har betraktats som en gemensam tillgång och rättighet.
1700-talets sillperiod
I mitten av 1700-talet inträffar en sill- period som kom att fÃ¥ stor betydelse för Bohuskustens och Grundsunds utveckling.
Under en 60-årsperiod fångas nu sill i enorma mängder utmed kusten och folk från inlandet lockas hit för att
ta del av rikedomarna från "havets silver".
Vid denna tid var Grundsund delat i tre mindre bebyggelseklungor,
Ösö och Bovik låg på var sin sida om det trånga sundet medan Värbo
samlade sina hus vid Värbo- fjorden.
Under det stora sillfisket växte bebyggelsen och vid sekelskiftet bodde över 400 personer vid stränderna.
År 1798-99 uppförde de med gemensamt insamlade medel en kyrka och de spridda besättningarna förenades under samma
namn, Grundsund.
För fisket användes små öppna båtar och sillen fångades främst med landvadar. Vaden roddes ut i en båge och drogs sedan in mot land
där sillen bärgades. Härifrån gick den antingen till salteriet för att saltas in i tunnor eller till trankokeriet där den kokades till olja, sk tran. Restprodukten; sillgrumset, spred en lukt av förruttnelse vida omkring och var den tidens miljöproblem. På Porsholmen utanför Grundsund låg två trankokerier och på ösö ett salteri.
Storfisket
1700-talets sillvåg klingade sakta av och försvann fär gott år 1808. Grundsundsborna fick nu anpassa sig till en ny, svår situation.
Efterhand lärde man sig att fiska längre ut till havs med "backefisket".
Fär detta användes en stor öppen båt med 6-8 man ombord.
"Backorna" dvs långa linor med 100-tals krok sattes på eftermiddagen och drogs följande förmiddag. Det var framförallt långa och torsk som fångades på det här sättet.
I slutet av 1800-talet vände sillen tillfälligt åter in mot kusten.
Rader av sjöbodar, magasinsbyggnader och salterier uppförs nu längs stränderna. På 1890-talet fanns 25 sillförarebåtar, en ansjovisfabrik, ett stort
sillrökeri och flera salterier i samhället.
Storfisket och sillfisket bedrevs sida vid sida.
De gamla omoderna sjöbåtarna byttes ut mot engelska träkuttrar och
Grundsund fick en modern fiskeflotta. Kuttrarna utnyttjades både för storfiske utanför Shetland och makrilldörje i Nordsjön.
Fiskarens yrkesroll
Fisket har alltid varit osäkert och omöjligt att kontrollera och fiskaren har
hela tiden fått anpassa sig till nya situationer.
Under 1900-talet har yrkesfiskaren varit med om radikala förändringar i
sitt arbete. En snabb teknisk utveckling med nya båtar och effektiva
redskap har underlättat vardagslivet och lett till snabbt ökade fångster. Teknikens baksida är överfiskning och höga investerings- kostnader.
Och trots allt är fiskaren alltjämt en fångstman som får förlita sig till sin egen skicklighet och erfarenhet.
År 1920 var Grundsund Bohusläns största fiskeläge med 1350 invånare.
Fisket och befolkningen har därefter successivt minskat.
Idag har 4 fiskebåtar sin hemmahamn här.
Många av husen i den gamla kärnan har övergått från helårs- till fritidshus. Sommargästernas uppköp av husen är dock inte lika markant här som i t ex Fiskebäckskil.